För ungefär ett år sedan gick jag och Adina på promenad längs fälten vid Götabro och drömde. Tänk om vi nästa år får ha ett gäng som blir “våra ungdomar”. Tänk om vi någon gång skulle få göra ett ungdomsmöte. Tänk att få vara Ungdomsledare. Storasystrar.

Gud planterade så mycket längtan i oss då. Under vinter och vår bad vi att vi skulle få hitta en församling i en större stad och vi ser tillbaka på hur Gud ledde steg för steg. Öppnade dörrar vi inte hade någon aning om.

I augusti fick vi träffa det där gänget som nu är “våra ungdomar”. Människor vi märkte att Gud gjort plats för i våra hjärtan. Våra grabbar. Våra småsystrar. Våra älskade ungdomar. Vart ska vi göra av all kärlek till dem. Tack Jesus.

För någon månad sedan hade vi vårt första ungdomsmöte i Centrumkyrkan. Det blev en fantastisk kväll där vi fick se våra ungdomar vara med och bygga & äga på dem uppgifterna dem tagit sig an. Efter vi roddat ner och äntligen fått tyst på larmet vi glömt stänga av landande vi på vårt kontor och konstaterade; det var ju det här vi gick och drömde om för ett år sedan.

Jag vet inte hur vi hamnade i Centrumkyrkan. Och det verkar inte dem heller veta. Jag vet inte riktigt vart vi är på väg i det vi gör. Men jag vet att Gud har och har haft full koll. Leder när vi förtröstar. Har omsorg i små och stora omständigheter. Använder våra händer och ord för sitt syfte. Han visar sig alltid vara värd min tillit & överlåtelse i det som är. Kanske får vi se tillbaka om ett år och förstå mer av det som sker just nu.

“Ha din glädje i Herren, han ger dig allt vad ditt hjärta begär. Lägg ditt liv i Herrens hand. Lita på honom, han kommer att handla.” – Psaltaren‬ ‭37:4-5

Tänk om vi ännu mer blir medvetna om den banala sanningen att Gud hör våra böner. Hur skulle du be då? Jag blir så peppad på att be när jag kommer på att det finns en stor risk att Han svarar. Jag glömmer ofta det. Jag tror vi får be med förväntan. Förväntan och överlåtelse behöver inte ta ut varandra. Be med vetskapen att det gör skillnad. För dig. För människorna nära dig. För den här världens skull.

Gud är så god. Alltid. Även om livet hade vart pissigt eller om den här hösten hade blivit något helt annat. Men idag tacksamhetsdansar jag. Om vi vet att han alltid är densamma vågar vi FIRA det han gör!

– Vittnesbörd från Maja, Sundbyberg