Jag ska erkänna en sak- jag har under lång tid tyckt att grejen med Helig Ande har varit väldigt knepig. Det har liksom varit så mystiskt och ogreppbart. Genom olika erfarenheter så har jag vid tillfällen då man sjungit eller bett om Helige Andes närvaro mest känt att ”NEJ men för Guds skull, stanna där du är! Det blir bara kaos när du kommer.” I mitt undermedvetna tänkte jag nog nått i stil med att han nog inte var min grej, men att han säkert funkar bra för andra.

Men för något år sedan så fick jag höra nått som gav mig en ny utgångspunkt i min relation till helig ande. Jag lyssnade till en som beskrev Helig Ande som vår hjälpare, försvarare och vägvisare. Dessa ord gav mig en ny blick och en nyfödd längtan till att lära känna. När jag sökte honom som hjälper, försvarare och vägvisare visade han sig på olika sätt vara det. När jag i samtal med människor började be om helig andes ledning fick jag börja förstå och känna igen när Gud använder mina öron för att lyssna och mina frågor för att visa förståelse för andra.
I mina nya erfarenheter och insikter insåg jag att han visst var någonting för mig, och att han alltid hade varit det. Bilden av honom som hjälpare målades sakta men säkert upp för mig och jag kunde haka i en mer sann bild än den jag hade haft innan.

Jesus beskriver det också just så som jag började ana, en hjälpare som kommer av och från Fadern.
Under hösten har jag fått fortsätta fördjupas i min ganska nyfunna fascination och insikt om mitt beroende av Helig Ande. Inte mist i och med att jag nu teamar i en församling. Det blir mer och mer tydligt att jag inte klarar av ett enda samtal eller samling eller förberedelse utan att bjuda in helig ande. På nått sätt är det ju själva vitsen- att låta helig ande leda andra genom mig, så som jag är skapad. Och min fascination växer när jag ser och hur jag inte är ensam i min fascination och i mitt beroende. Mina mentorer på TC, min teamkompis Maja, teamarna på andra platser, min församling… alla vi som följer Jesus. Och när jag glömmer bort så påminner dom mig. När nya frågor dyker upp så lyssna dom och delar sin tankar. Och när jag delar nya insikter så gläds dom med mig.

I 1 Korintherbrevet beskriver Paulus hur anden är den som utforskar allt- både djupen i människan men också djupen i Gud. Och där längtar jag efter att få vara. Nära Gud och ledd av Anden.

– Vittnesbörd från Adina, Teamare i sundbyberg