Hejsan hejsan!
Adina Wenell heter jag, 20 år gammal. Jag befinner mig för tillfället i ett team tillsammans med min teamkamrat Maja i Centrumkyrkan i Sundbyberg. Här arbetar vi likt ungdomsledare i denna väldigt typiska storstadsförsamling. Det är en församling i mycket rörelse och många människor i omlopp.

Året efter att jag hade tagit studenten gick jag på lärjungaskolan på Götabro (under samma tak som TC). Under det året började jag sätt ord på en längtan som jag hade burit på ett tag; att få prova på att arbeta i en församling. Jag fann Maja i klassen som bar på samma längtan och vi började snabbt drömma ihop. Men det svåra var att veta hur vi skulle ta denna längtan vidare. Vi ringde runt till några församlingar men fick inget napp. Det knepiga var att vi snart skulle åka iväg på en tre månaders praktik och jag och Maja skulle befinna oss på motsatta sidor av jordklotet. Vi insåg att behövde hjälp att reka- och där kom TC in som ett lysande alternativ. Via TC fick vi hjälp med kontakt med församling och allt praktiskt runt omkring. Dessutom så innebar TC mycket som lockade och utmanade i lärjungaträning som berör alla delar av livet såsom pengar, evangelisation, mentorskap.

Jag är för tillfället mitt uppe i mitt teamår och förfäras och fascineras om vart annat över grejen att jobba i församling. Vad teamandet har fått betyda för mig kan jag nog svara mer utförligt på om typ tre år- men redan nu upplever jag hur det formar och tränar mig. Jag tränas i, och formas av att välja en livsstil där jag inte har nåt annat val än att förtrösta på Gud. Att leva av människors sponsrade pengar väcker tacksamhet och ger nya sätt att se på ekonomi. Att flytta till en ny stad och bo, leva, jobba, äta tillsammans med en vän slipar och vässar mig. Det väcker också tacksamhet över att Gud sänder oss två och två. Vi behöver varandra. Att få möta och leva nära ungdomar och tillsammans få fundera kring vad det innebär att leva som lärjunge i ett samhälle som inte gör det, tränar mig och gör det ännu viktigare för mig att hålla mig nära Gud och aldrig släppa hans hand. Genom allt detta är vi beroende av bönen. Jag och Maja erfar om och om igen att vi inte klarar oss utan att överlämna det vi gör i Jesu händer, det är inte så mycket värt om det inte får vara hans verk.

En fredag satt vi med våra högstadieungdomar och pratade om deras absoluta favoritlovsång ”Reckless love”. Jag hade förberett tankar och tänkte att jag nog skulle behöva både översätta och förklara en hel del. Jag utgick ifrån att de egentligen inte hade så bra koll på vad dom sjöng. Men vi börjar prata och både jag och Maja tappade lite diskret hakan över deras tankar och analyser. De beskrev hur den låten hjälper dem att förstå hur mycket Gud älskar dem och hur de inte kan förtjäna hans kärlek. Vi summerade samtalet i att det är omöjligt för Gud att inte älska oss.
Innan vi ska avsluta med en bön säger en av killarna; ”När vi ska läsa i skolan och jag inte kan koncentrera mig eller när jag ska sova så brukar jag ligga och tänka på den låten. Tänk att Gud har gett oss den för att vi ska förstå att han älskar oss.”

Om du längtar efter att få vara en del av ett sammanhang som tränar och utmanar varandra i kärlek så kan Teen Challenge och team vara nått för dig. Om du vill få ”handla” samtidigt som du regelbundet får ta del av ordet så är detta nått för dig.
OCH! ett år är egentligen inte så himla lång tid av ett helt liv, men det kan forma ett liv och påverka andras liv.